Angående självkritik

Det är viktigt för varje människa att tänka.

Att ta till sig information kritiskt och välja det mest logiska
alternativet, för att svara på frågeställningar.

Det är viktigt inom politiken. Ändå så är faktumet att man bestämmer
sig för en åsikt inom en fråga, sen ändrar man sig inte. Oberoende av hur
tydliga motbevisen är, när man senare får dem presenterade framför sig.

Självkritik. Gör om gör rätt. Att byta ut sina djupt grundade åsikter
får en att känna sig dum. Min syn på saken är att om man panikartat
håller sig fast vid sin övertygelse, när man har en logisk motsats
mitt framför ansiktet, då är man verkligen dum.

Alla människor ska få ha en tro. Men att grunda hela sitt liv och
sina värderingar på sagor utan empirisk bevisning, då är man dum.

Det händer att en person ibland får upp ögonen och gör en helomvändning
vad gäller politik, men det är alltför sällan. Ofta så delar man sin omgivnings (kompisar, föräldrar, medias) åsikter och värderingar. Är det verkligen ens egna då?
Har man frågat sig själv: tycker jag verkligen såhär i denna fråga? Har jag tagit en stund för mig själv, satt mig ner och dissikerat denna fråga, vägt fördelar och nackdelar? Eller har jag vaggats in i mina synpunkter av mitt umgänge och media, genom politiskt hets (läs politisk korrekthet)?

Ta en egen ställning till följande fråga.

Skall en grovt kriminell person (våldtäktsman/mördare/pedofil)
försörjas över existensminimum i ett fängelse?

Skall de få kabel-tv, internet, tv-spel och permission?
Är det rätt? Det är så idag, och du betalar för det.

Välj själva vad ni vill väga in i beslutet, men ta det själva.